Hej allihopa! Jag har tagit en rätt lång paus från att skriva pga privata skäl. Men jag tänkte att jag ger en liten update på mitt liv! Jag och sambon gick isär pga att jag har för mycket att jobba på samt vissa saker som jag gjorde. Jag bor nu i eget och har kommit iordning helt och hållet! Vi försöker vara vänner men det går åt fan rätt ofta,(har som sagt mycket att jobba på). Jag har tagit tag i att få terapi vilket jag ser fram emot för då kommer jag kunna visa bättring ännu mer! Det känns konstigt att säga men samtidigt som jag vill låta henne gå vidare så har jag klistrat min temporära "mållinje" hos henne. Jag kommer kämpa för att vara värdig henne, jag kommer anstränga mig för att vänskapen ska funka och jag hoppas att hon en dag märker att jag har gjort framsteg som är värdiga att påpeka. Det är den dagen jag kommer vara smått nöjd med mig själv. Inte mycket alls, för det fortsätter efter det! Hon är som sagt ett temporärt mål. Mitt sanna mål ligger bortom henne. Att inte bara vara värd henne men att varje dag visa att jag är bättre än vad jag har varit. Jag vill att förändringen ska vara så total att jag inte bara kommer vara en duglig människa utan en riktigt bra människa! Men för att det ska lyckas så måste jag först lära mig att tänka smått och stort samtidigt. Ett exempel är: "Att gå på ett möte för att det hjälper mig att må bra vilket gör mig mer kapabel till förändring vilket leder till en positiv förändring vilket leder till henne och sedan vidare." Jag har som sagt en monstruös väg framför mig, men om det inte dödar mig så kommer det härda mig.


Tack för att ni läste, ska bli bättre på att uppdatera oftare!

Hejsan.
Efter många bråk och många samtal som gått åt skogen så har jag och sambon gjort slut. Eller för att vara mer rättvis med orden så gjorde hon slut med mig. Jag förstår varför dock, jag har skadat henne djupt och skapat en enorm reva mellan oss. Jag kanske inte blir beviljad ett stödboende och därför har jag lagt intresseanmälningar på lägenheter. Jag vill ha henne tillbaka och jag vill inte se henne med någon annan än mig. Det är själviskt av mig att känna så men jag vill bli bättre för henne. Jag bor ihop med henne men det känns som flera mil mellan oss. Jag låter henne ta sängen och jag tar soffan. :/ saknar henne så otroligt mycket trots att hon inte ens är en meter bort. Jag ska försöka vara social nu, så ni får ha det bra!

Tack för att ni läste!

Hej.

Vintern har alltid varit min favoritårstid, men det tycks alltid sluta illa. December 2014 dog ett husdjur jag verkligen fäst mig vid. Jag försökte hålla henne vid liv och även efteråt försökte jag få henne tillbaka. Jag satt uppe i 4 timmar och grävde en grav åt henne. Jag grät som en idiot hela tiden. Jag var klar precis innan solen gick upp. Vid 11 samma dag fick jag ett samtal om att min mormor var död. Alla tårar var redan borta så jag satt i flera timmar utanför hennes hus och tänkte på tiderna jag aldrig fick med henne, pga min mamma och hennes val. Jag mådde dåligt hela månaden ut. I början av januari året därpå försökte jag ta mitt liv men kunde inte fullfölja det. Jag blev inlagd på psyk strax därefter. Den 24:e för att vara exakt. Nu har det gått ett år sedan detta och här är jag igen! Tillbaka i en så dålig sits att samma tankar är tillbaka. Igår försökte jag ta mitt liv igen men av särskilda skäl blev det inte av. Jag vill inte dö, jag klarar bara inte av tyngden av mina skulder och förflutna. Idag är det lite bättre, inga tankar hittills men det är samtidigt för tidigt för att ropa hej. Nu ska jag skära upp morötter och gurka till stavar för jag ska ha fredagsmys med sambon! (Vi kör på ny kost)

Tack för att ni läste och ha det bra!

Hej alla! Jag tänkte öppna upp mig om det som oss flesta vill dölja, dvs våra brister och misstag.

Jag tänkte börja med det största och allvarligaste: min sambo hade ett fondkonto som hade en väldigt stor summa pengar på sig som blev upplåst för inte alls länge sedan. 30.000 av det stal jag och lade ut på värdelösa grejer samt presenter till henne. Jag tog även fakturor i hennes namn som ligger på drygt 10.000

Hon vet detta och tro på fan att jag har fått kämpa för att hon ens ska vilja se åt mitt håll. Jag betalar i nuläget av 3000 i månaden, vilket har hunnit ske en gång nu, nästa gång sker när jag får nästa insättning.

Så varför gjorde jag detta?? Det är frågan som hon, jag, mina vänner, hennes vänner samt hennes familj undrar. Det finns flera teorier men jag vill inte hävda något innan jag vet till 100%. Jag ladenut mycket av det på spel och spelmaskiner, vilket kan bero på att jag aldrig hade sådant när jag växte upp utan att det såldes kort därefter. Jag har problem med mina impulser och kan inte riktigt säga nej till mig själv, trots att det är väldigt lätt för mig att neka andra. Jag har en väldigt dålig syn på konsekvenserna för andra. Jag tänkte förmodligen att om det inte står på mig så får inte jag skulden. Jag vet inte säkert VARFÖR jag gjorde som jag gjorde. Jag älskar ju henne, trots vad jag gjort och sagt när jag varit ledsen. Det kan vara alla teorier eller ingen av dem. Kanske är jag en psykopat som min mamma och finner glädje i andras problem? Frågorna kan fortsätta länge.


Men för att ge någon klar punkt i det hela så har jag en kontakt med vuxenhab. om att få samtalskontakt, samt att vi ska boka möte med f-k om hur jag ska göra med min fritid (helst vill jag studera). Jag väntar på ett möte med en LSS handläggare om en aspielägenhet eftersom jag inte är mogen för att bo i eget än. Jag har fixat så att oavsett om jag vill eller inte så förs det över 3000 via autogiro till hennes konto. Jag har mycket att jobba på, inte bara känslomässigt. Jag är helt ur form, jag är på normalvikt men är som en vandrande marshmallow. Jag tog studenten med 17 F vilket jag vill rätta till, eftersom jag drömmer om att bli djurskötare.

Detta blev visst ett lite väl långt inlägg så jag tackar er som hade viljestyrkan att läsa hela! Tills vidare, ha det bra!


Tack för mig!

Så, jag tänkte göra en mer ingående presentation av mig själv så det blir en lite klarare bild av vem jag är :3

Jag är 20, i ett samboförhållande med en kvinna som är året äldre än mig. Vi har 3 katter (Link, Zelda och Makar) och två kaniner (Arryll och Navi). Jag har Asperger syndrom och ADD, och har vetat om det i några år nu men inte riktigt hittat livsbalansen.
Jag har ett förjävligt förflutet som traumatiserat mig rejält, men hjälp är på ingång!
Jag har aktivitetsersättning fram tills nästa år så under denna tiden är jag nästan enbart hemma i lägenheten.
Mina hobbies är att läsa, spela, anime, cosplay och musik. Att umgås med sambon är såklart en uppenbar favorit också!
Jag tror detta räcker för tillfället, ska fortsätta städa lägenheten innan det blir för sent! Ha det så bra nu! Tack för att ni läste.

Tjena! Namnet var Anton och jag är 20 år, har Asperger. Jag älskar spel, musik, djur och anime/manga. Jag har varit med om rätt mycket skit i min barndom så jag kommer öppna upp mig om det här. Tror det kanske blir någon gång om veckan jag skriver, kanske mer. Vi får helt enkelt se! Tills vidare, ha det gott!